Ottilia Adelborg var en av flera konstnärer som reste till Dalarna kring förra sekelskiftet för att måla och teckna. Hennes egna arbeten utgörs av akvareller och teckningar till egna visor och rim och av henne berättade gamla svenska sagor samt ett flertal illustrationer till andras text, särskilt i barnböcker.
Boken (2018) är ett resultat av fyra mycket knyppelkunniga och nyfikna kvinnors utforskande studier i europeisk knyppelteknik. Genom kontakter med andra knypplare i samband med internationella spetskonferenser väcktes deras intresse att veta mera om olika typer av knypplade spetsar som förekommer i Europa.
Insprireras innan jul av Ulla Fagerlins jultomtar. Tomtarna finner du i boken: Fagerlin, U. & Hulterström, B. Knypplade bilder.
Mönstren hittar du hos Knyppelboden som även lånat oss bilderna, vilket vi tackar för!
Marita Carlborg Olsson är guldsmedsmästare och knypplare. Hon kombinerar dessa båda kompetenser i kragar, halsband, broscher m.m.
Birgitta Hulterström har varit pedagog hela sitt yrkesliv, men det är knypplingen, som blivit hennes signum och speciellt de tredimensionella formerna. Detta har resulterat i böcker och utställningar i många länder.
Naime Thorlin (1930–2000) har i sin verksamhet förenat spetstraditioner från hemslöjdens värld med sitt nyskapande inom knyppling. Erfarenheter hon fört ut genom utställningar, kurser och sin verksamhet i kulturområdet Gamla Linköping.
Hildur Kratz är starkt förknippad med Vadstena och knyppeltraditionen där – dels för sin insats som lärare under lång tid, dels för sitt sätt att utveckla spetstraditionen i historiska bilder.
Ulla Fagerlin tillhör de mest namnkunniga inom svensk knyppling och har verkat över ett brett fält - som både pedagog och konstnär under lång tid.
Född: 1851 i Furingstad
Död: 1926 i Vadstena
Spetshandlare: 1880 – 1905
Mönstret är rekonstruktion, gjord av Föreningen Svenska Spetsar, efter mässhaken i Kumla kyrka.
Mässhake från 1642 i Kumla kyrka, belägen söder om Tåkern, Östergötland. Mässhaken är dekorerad med flätspets av guld- och silvertråd. Mönstret har hämtat sin förebild i Froschowers New Modelbuch tryckt i Zürich 1561.
På 2000-talet började den svenska spetslitteraturen att få en delvis ny inriktning genom utgivning av böcker om bildknyppling.
Med ökade internationella kontakter ökade också utgivningen av litteratur med nya idéer om arbetssätt, materialval och mönsterframställning. En av dem som haft stor betydelse för den nyskapande knypplingen är tjeckiskan Jana Novak, under många år bosatt i Danmark. Hon är den tredje generationen tjeckiska textilkonstnärer, som kommit att betyda mycket för den knypplade spetsens utveckling i väst. Genom sina böcker, kurser och utställningar har hon tillfört knypplingen inte bara i Norden utan också andra europeiska länder och Japan inspiration för nyskapande. Hennes verksamhet rör sig över flera decennier med stort genomslag på 90-talet. 1984 kom den första boken med titeln Fri knipling ett begrepp, som hade börjat diskuteras i samband med bildknyppling. Hon skriver i förordet: "Fri knipling udvikler denne gamle kniplekunst og beriger den med moderne former og teknikker". Jana har givit ut ett tiotal böcker med ideer, mönster och väl genomarbetade texter och teckningar, allt i nyskapande form. De flesta böcker är trespråkiga.
Litteraturen började få allt större betydelse för knypplingens utveckling. Allt fler böcker kom ut på den internationella marknaden. I Tyskland startade Barbara och Rolf Fay sin postorderbokhandel och senare även ett förlag för knyppelböcker. Efter att ha breddat utbudet till flera textila områden harde de efter 25 år kunder över hela världen innan förlaget lades ned 2019. De flesta böcker som kom ut oavsett land och språk var fackböcker med idéer och mönster för knyppling. Inga stora språkproblem uppstod eftersom beskrivningar huvudsakligen byggde på bilder - foton och ritningar - följda av kortfattade texter på flera språk. Problemen kom först senare, när man började göra metodiska undersökningar, som krävde en samstämmig vokabulär utifrån definitioner. En fråga som bl a den internationella spetsföreningen International Bobbin and Needle Lace Organisation (OIDFA) tog itu med.
Vad hände på 1970-talet? Vad är det som påverkar en utveckling? Hur påverkas vi och vad tar vi till oss? När – i vilka sammanhang sker detta? Tanken med följande text är att belysa dessa frågor om knyppling genom ett urval av böcker och utställningar, kurser och seminarier under 40 år från 1970 till början av 200-talet. Ett decennium i taget.
Video med Mikael Roos, då han knypplar spetsen "Lapptäcket". Videon är publicerad med Mikaels tillstånd.
Vadstenaknyppling utförs traditionellt på en knyppeldyna med en rulle på vilken ett mönster i papp fästes med nålar. Övriga redskap är knyppelpinnar, tråd och nålar.
Mönstren som används är gjorda av papp. Det är viktigt att pappen är relativt hård, ofta prespan, annars kommer hålen att töjas ut efter hand och spetsen blir då mindre vacker. På mönstret markeras olika bottnar så att man vet hur man ska knyppla, och allteftersom man knypplar så sätter man i nålar i hål. Till skillnad mot Skåneknyppling som har hål endast i ytterkanterna så har man i Vadstenaknypplingen hål överallt i mönstret där det behövs.
Dalarnas knyppeltradition ger oss kunskap genom språket. Man knyter en spets på sin knyppelkudde och sätter själv samman mönsterformer - diktar sin spets. Talande namn som Jerusalems mur, Äreporten och Gumshorn berättar om olika inspirationskällor.
Småland, Sydsveriges största landskap, nämns sällan i samband med knypplade spetsar. Det geografiska läget med de välkända knyppellandskapen Blekinge och Skåne i söder och Östergötland i norr talar för att något också borde funnits i Småland. Så är också fallet, men dessa spetsar har inte varit föremål för någon närmare undersökning. I litteraturen omnämns småländska spetsar helt kortfattat t.ex. i Anna-Maja Nylens bok Hemslöjd.
Greta Sjunnesson växte upp i Vadstena och lärde sig att knyppla i unga år. Hon utbildade sig till teckningslärare på Högre Konstindustriella Skolan, nuvarande Konstfack. Greta hade egna idéer och att enbart knyppla spetsar efter andras mönster passade henne inte. Hon knypplade sin första egna bild redan under utbildningstiden.
Fyndet av en bit spets och ett tygstycke gjordes våren 1998 i samband med utgrävningar i kvarteret Absalon i Linköping. Det fanns i en stor avfallsgrop daterad till 1400-talet och kan vara det hittills äldsta fyndet av knypplad spets i Sverige. Spetsfragmentet utgörs av en knypplad flätspets med picot (d v s en uddkant). Tråden består av guldlindad silkestråd (lantråd). Tygstycket är sannolikt ett tunt och fint silkestyg.
Spetsarna med de fantasifulla namnen kom till i början av 1900-talet. De knypplades med finaste ångermanländska lintråd och har hämtat inspiration till sitt textila uttryck i landskapets väv- och broderimönster.
Ångermanland är sedan 1700-talet känt som Sveriges förnämsta linodlingsbygd. Fina lärfter och grönskimrande lingarner av högsta kvalitet såldes till marknader och uppköpare söderut.
Ångermanlands Hemslöjd försåg också hemslöjdsföreningar med handspunnen lintråd till broderi och knyppling. Trots det har inte Ångermanland någon lång spetstradition. Eftersom det inte fanns landskapstypiska knyppelmönster använde man mönster från andra textilier.
På 1910-talet började hemslöjdsföreningens ledning intressera sig för knyppling. Ångermanlands Hemslöjd tog då kontakt med Greta Sjunnesson som var teckningslärare i Härnösand.
Frihandsknyppling med färg
Ett kustlandskap som Blekinge har fått sina kulturella impulser från många olika håll till lands och till sjöss. Detta avspeglas i landskapets olika spetstyper, som bär på en spännande historia. Gamla mönster och tekniker berättar om kontakter med historiska knyppelcentra, något som inspirerat dagens spetsforskare till utvecklingsarbeten.
Hälsinglands knyppling är en färgstark kultur i vitt, rött och svart. Den bygger på en folklig tradition från 15- och I6oo-talen och har utvecklats i två områden - kring Delsbo och kring Ovanåker. Dessa traditioner har inspirerat såväl spetsforskare som konstnärer i våra dagar.
Tack vare hemslöjdsrörelsens pionjärer som Bricken Gyllenhammar (1852-1939) och Elin Veng från Bollnäs, Stina Rodenstam (1868-1936) Hudiksvall och Rut Hanzen (1889-r979) från Delsbo, har kunskapen om spetsarna bevarats till i dag. Elin Veng, syster med Bricken Gyllenhammar, utforskade Ovanåkersspetsarnas mönster och höll kurser för att lära ut dem. Som ung lärde hon sig Vadstenaknyppling liksom Rut Hanzen, som undervisade i Delsboknyppling och en gång var elev till Stina Rodenstam.
Dagens Vadstenaknyppling bygger på gamla hantverkstraditioner från 15- och 1600-talen, då kungligheter och kyrkliga företrädare dominerade staden. 1700-talets Flanderninspirerade spetstyper ledde till en omfattande yrkesverksamhet för kvinnor och män i Vadstenatrakten. Än idag lockar denna traditionsrika miljö till sig många, som vill ta del av den textila kultur, som knypplingen utgör.
Gamla Sotrynet är namnet på en nybörjarspets i skånsk knyppling. Redan här möter oss folkhumorn i de skånska spetsarna. Udden i spetsen bildar två små hål, som i gristrynet. Spetsarna med de fantasieggande namnen och de säregna mönstren har knypplats i en begränsad del av landskapet "Kniplingahjörnan". De har knypplats från 1800-talet och framåt kommit att betraktas som "de typiskt skånska spetsarna"
Men det har knypplats i landskapet Skåne långt tidigare. Skåne tillhörde Danmark fram till freden vid Brömsebro 1658. Den danska adeln ägde slott och herresäten i Skåne och visste att klä sig enligt det senaste modet.
1500-talets högkonjunktur hade gett de skånska bönderna bra inkomster och möjlighet att efterlikna de högre ståndens modedräkter. Men överdrifter ledde till "överflödsförordningar", som förbjöd lyxvaror och sättet att klä sig över sitt stånd.
I renässansmodet under 15- och 1600-talen ökade användningen av linneplagg, som pryddes med spetsar kring halsringningar och handleder. I Danmark var knyppelkonsten känd i högreståndskretsar redan i början av 1500 - talet.
Centrum för svensk knyppling i Vadstena (CSKV) är ett samarbetsorgan för alla som är intresserade av svensk knyppling.
CSKV har org. nr. 802534-1440
Välkommen att kontakta oss om du har frågor!
E-post: info@svenskknyppling.com
